Uppståndelse

Uups, länge sen bloggen uppdaterats tydligen.
Vet nu int om den kommer att få så hemskt många livstecken framöver på ett tag heller. Det är ju bara det där med vad man ska skriva här. Just nu består vardagen av ledvärk och barnmatning. Sprittande. Men jag ska ta och göra ett tappert försök att förse sidan med annan spännande info med.

En dag typ

Har fått frågan vad man gör på dagarna när man är mammaledig. Så, här är hur en vanlig dag kan vara.

Vaknar 03 av att bebis ska ha mat. Matar bebis, bebis är inte nöjd, ger mjölkrestaurang nummer två åt bebis, bebis äter och är ändå inte nöjd efter det. Lägger en tuttlaska på värmning och går och byta blöja. Matar, bebis säger hon är mätt. Men bebis är för pigg att läggas ner i egen säng (JAG kan inte sova om hon är för pigg när hon läggs ner dit. Går inte att få sömn när hon ligger och piper, knorrar, muttrar och snor runt och slår i madrassen så det poffar osv.) så hon får krypa ner bredvid mig. Bebis leker rövare i sängen. Får sparkgiga ben i magen och små knytnävar på halsen. Bebis bestämmer sig plötsligt för att ha mera mat, värmer en till tuttflaska och matar. Bebis mätt. Nytt nattningsförsök. Hon är som en ecstacyhög bebis som leker raveparty - armar och ben går som synkroniserade trumpinnar, hon headbangar och knorrar fram en ravelåt (eller vad det nu är hon gör). Klockan är nu 05 och jag är vansinnigt trött. Fåglarna vaknar där ute och börjar kvittra. Jag vill bara skjuta eländesdjuren. S vaknar av E´s skrik och mina knorr. Matar henne igen. Äntligen somnar hon efter två och en halv timme.

Får sova tills S ska på jobb. Matar bebis och äter sen frukost. Går och vilar och försöker få E att somna om igen, men misslyckas. Matar igen efter en stund. Försöker få henne att sova, misslyckas. Ligger och vilar oss. Matar E. Lägger henne på min mage och ligger och gosar. Har världens finaste bebis! Så underbar och söt.

Mamma ringer, klämmer fast telefonen mellan axeln och örat och pratar med henne en stund. Matar IGEN E. Hon somnar och jag fixar snabbt ihop lite lunch. Äter och skuttar kvickt som en vessla i duschen. Hinner bara duscha och få på mig underkläder innan bebis vaknar. Hon lyckas somna om igen och jag kan klä på mig klart. Ska precis börja skriva handelslista när hon bestämmer sig för att vakna och ha mat. Matar. Skriver handelslista. Lägger bajsblöjepåsen i vagnskorgen och fyller på med gamla tidningar så mycket korgen tillåter. Klär på bebis. Testar en hjälmmössa och upptäcker att hon ser ut som en liten nunna i sin vita nunnedok-mössa. Bara måste ta foto av den söta sovande miniatyrnunnan i rosa hjärtebody. :) Går ut på promenad. Tar bara en kort promenad eftersom vi ska via butiken och handla mat (duktiga jag har listat ut vad vi ska äta för hela tre dagar framåt. Duktigt, duktigt). När jag kommer till butiken upptäcker jag att jag har bajsblöjpåsen och alla tidningar med mig. Men såna petitesser låter jag mig inte hindras av, handlar glatt all mat och kånkar sen alltihopa till sophuset där jag dumpar soporna och tidningarna. Tar med matpåsen hem.

Hittar en olåst cykel utanför sophuset plus en CM-kärra med en ryggsäck i. Intressant. Kan inte hålla mig från att kika in i väskan, den är full med pantburkar. Just så. Knatar hem och klär av bebis bara så mycket så hon ska kunna fortsätta sova i vagnen medan jag plockar in varorna i kylskåp och äter ett mellanmål. Misslyckas. Hon vaknar och vägrar somna om. Får lov att kånka runt på henne medan jag petar in kylvarorna i kylskåpet. Försöker lägga ner E men hon blir vansinnig. Sen ska hon ha mat. Jag slukar nästan ett helt kexpaket på samma gång hon äter. Efter den måltiden är hon nöjd att ligga en stund på sin lekfilt. Bebis somnar och jag sätter mig vid datorn en stund.

Så sådant. Det var det hittills idag. Sen har man ju bytt blöja ett par gånger mellan allt också. Och säkert gjort en del annat också men det kommer jag nu inte på.

Seger!

Ha! Före jul nådde jag äntligen min normalvikt! Krävdes bara många långa månader och en del slit. Och nu har jag tom. gått UPP i vikt. Hurra, hurra! Och nu går vågpilen faktiskt bara uppåt.
Rådgivningstanten är fortfarande missnöjd, men vaddå? Förra besöket hos henne fick mig på riktigt, riktigt ledsamt och dåligt humör eftersom hon gnällde och klagade så över min minimala viktökning. (Men hallå - det var ju äntligen en ökning ju!) Idag när jag var dit igen sa jag bestämt att jag inget vill höra om min vikt. För jag kan inte göra något åt att det inte är de där tretton kilona på plussidan som det borde vara nu, enligt deras åsikt. Så då slapp jag det. Fick bara en huvudskakning när hon fyllde i kurvan. Men hon sa faktiskt denna gång att nu har det ju gått uppåt.
Och det är ju många veckor kvar att äta gräddglass, kolasås och bullar på. :) Och det tar sig! Blir nog bra i slutändan ändå.

Pensionärspoäng del II

Pensionärstecknena ökar och poängen rasslar in. I julhelgen blev jag förärad en riktig medicindosett av min mamma. Men faktiskt, den har varit till stor hjälp fast jag känner mig töntig med den ståendes på köksbordet. Jag har inte missat att ta mina piller när den hjälper mig att minnas. Det är fint.
En annan sak som får mig att känna mig lite märklig är när jag är på shoppingtur till butiken. Folk ser så konstigt på mig när jag sniglar fram i min saktamakfart. Till och med pensionärer med rullator fräser förbi mig. Det ni! Då gör man inte många knop. Fast jag kommer mig också fram och det är ju det som gäller.

Älgarna protesterar, älgarna har fått nog...

För ett tag sedan var det en alldeles fantastisk artikel i Turun Sanomat om nya trafikmärken i Sverige. Svenskarna har tydligen kommit på att vissa skyltar som finns är så väldans diskriminerande så de borde göras om, ifall jag förstod rätt.
Hursom, så visades bilder på möjliga förslag. Och det var egentligen de som var så fantastiska. Skyddsvägsgubben kunde bli en tant och "akta barnen"-skylt skulle få en stor pojke som leder liten tjej istället för tvärtom. Hur det nu kan bli mindre orättvist förstår jag inte, det blir ju bara omvänt? Men det mest fantastiska var älgvarningsskylten som kunde få en älgko till bild. Även en älg kan vilja ha nån rättvisa längs sina trafikleder!

Bild från Turun Sanomat

Pensionärspoäng

Dagen när snöstormen vinade kring knutarna - fast det var inte alls så farligt stormigt här just - var vi ut och knallade i snön. Bara för att. S fick agera draghjälp ibland för jag kände mig som en gammal skröpplig pensionär där jag kom flåsande. Efter promenaden låg jag i sängen och funderade på alla poäng jag skulle dra in i ett pensionärstest. Om det finns såna. Ett och annat poäng skulle jag antagligen få för:

- Dålig kondition. Orkar mycket lite innan jag flämtar fram som ett ånglokomotiv och hasar fötterna efter mig.
- Diverse olika krämpor som dyker upp och ställer till det.
- Klockan åtta en vanlig kväll känns helt okej att krypa ner i sängen. Att vakna tidigt, tidigt däremot är helt enligt reglerna.
- Stödstrumpor drar jag på mig bara jag kommer ihåg. Och tycker de är finfina också
- Har minnesluckor och allmänt taskigt minne.
- Har aldrig haft så många pillerburkar förr i mitt liv (och de är bara fyra stycken...) så har svårt att minnas vilka jag tagit dagsdosen ur och vilka inte. En dosett skulle sitta fint :)

Efter en färd ner till stan drabbades jag också av en sorts "fönstertittarsjuka" - blev andfådd och fick ont av allt gående så behövde stanna och vila vid skyltfönster och låtsas vara jätteintresserad av grejer som vita sidenskor med tygros på, ekologiska kalsonger, en prydnadscykel och ett gammalt kaffekoppsfat.

Trots krämpor som gör att man skulle tycka att det inte går att glömma att jag är gravid har det hänt att jag stått och kikat ner på min mage och tänkt att "ojdå, vad stor mage jag har idag. Undras varför då?". Men så har jag ju som sagt minnesluckor och allmänt taskigt minne. :)

Lustiga fd grannar

Vi har roliga grannar också, inte bara märkliga. :) En kväll upptäckte vi en ambulans utanför dörren. Det visade sig att ambulansen var en sjuktransportsambulans som agerade flyttbil! Av allt man kan flytta möbler och grejs i hör väl ändå en ambulans till det mer ovanliga valet.
För att komma på en sån idé behöver man nog vara lite lustig. Synd bara att de lustiga grannarna flyttat nu då. :)

Ny köttätande blomma

Efter att vår första köttande växt dog (pga av att vi glömde vattna den tillräckligt ofta) skaffade vi en ny hungrig varelse. Den hade coola "munnar" med "huggtänder" i, som skulle mosa flugorna när de intet ont anande flög in i blommans "mun". Tyvärr gick den svältdöden till mötes då det för det första inte fanns mat, i proteinform, åt den och för det andra, och troligen viktigaste, inte tillräckligt ofta kom mat i vätskeform.

Men nu har vi tagit nya tag och försöker med en ny sort. Den här blomman är riktigt söt med fina lila blommor och kletiga blad på vilka blomflugorna fastnar och dör. Ha! Och hittills har den mått prima och blommat så vackert. Vi har ställt den längst fram på vårt blombord så vi ska komma ihåg att vattna den flitigt (de andra bodde längst bak...absolut den troligaste orsaken till att vi glömde bort dom!).

Julen varar fram till hösten!

Att S gillar att testa nya matgrejer tycker jag är så bra så! För ett tag sedan fick han för sig att koka marmelad på gula plommon, så då gjorde han bara det då. Och gott blev det. Och nu fick han för sig att han skulle baka jultårtor, så då bara gjorde han det då. Har man jultårtsdeg i frysen och hemkokt plommonmarmelad i kylen, så... :)
Liite märkligt var det att äta jultårtor i september men det var SÅ gott.

Min nya släkt

Ojoj. Idag damp det ner ett brev adresserat till mig "...ja Jorma". Intressant. Lite knepig adress bodde jag och min nya man på också, men posten är skicklig - de hittade oss ändå.
Det visade sig att brevet innehöll en inbjudan till Huhtamäkis släktträff nån gång i framtiden. Denna släkt är jag tydligen med i. Det visste jag inte. Fast troligast är väl att det är min nya man Jorma som härstammar från Huhtämäkis stamfader.
Det tog ett tag innan jag fattade vad det rörde sig om. För jag var rätt förvirrad av adresslappen och sedan av att hela inbjudan var skriven på finska.
Men en kul grej är ju att Jorma tagit mitt efternamn när vi (mot mitt vetande) gift oss. :)

Birkas fantastiska knep!

Idag kom en ny Birka tidning med nya fantastiska knep. En av höjdarna var att man kunde tillverka en billig valborgshatt åt sig med att blåsa upp långa ballonger innuti färgade strumpbyxor. Sen är det bara att knyta strumpbyxorna kring huvudet efter egen smak.

Men så synd valborg har varit och farit detta år-då kan man ju inte pröva detta tips...eller hur det nu var. Roligt och "traditionellt" Birka knep i alla fall!

Kaksmetsglass

Min syster påstod att Tofu Lines Gold vaniljglass skulle smaka kaksmet istället för vanilj, vilket jag ju absolut måste testa om stämde. Och ja-den hade faktiskt en smak av kaksmet. Men med en något konstig bismak, ungefär som köpt deg. Åtminstone var det inte vanilj. Så sådär jättegod var den väl inte men däremot annorlunda, vilket är kul. Och helt laktosfri! Tror det var den smetigare delen av glassen som var kakdegssmakande och resten smakade...tja, någonting annat. Vet inte riktigt vad. Tofuglass antagligen. Intressant iallafall!

Alkoholiserade kossor?

Hittade en annons i tidningen om Kobe kött som kostade nästan 140 €/kg och blev såklart nyfiken på vad det var som var så speciellt med detta dyra kött. Efter lite googlande fick jag veta att det kommer från Japanska kor som ges öl och daglig massage för att få ett mört och fint kött. Köttet lär vara en riktig delikates och även engelska bönder har försökt sig på att föda upp Kobe-kossor. En av dem berättade att hon inte tror kossorna är alkoholiserade, för de har också vatten att välja på men de föredrar ändå ölen framom vattnet.
Kanske man kan skippa rödvinsåsen till biffen om man använder detta kött, alkoholsmaken kanske sitter i?

Nya tag!

Nu blir det nya tag med bloggandet igen. Jag har varit uppe i österbotten flera månader nu, pga praktik, mera praktik sen sommarjobb och sist av allt lite ledigt. Men nu är jag i Åbo igen. För att vänta på en ny praktikplats som ser ut att bli i österbotten igen...

Så, vad har hänt under den bloggbefriade tiden? Jag har lärt mig vaccinera små, skrikande och ålande barn. Det är duktigt, tycker jag själv, för jag var alldeles gelé-slapprig av upprördhet innuti varje gång jag skulle sticka nålen i små barnaben. Men bra gick det. Tror jag nu åtminstone.
På sommarjobbet gjorde man nu mest sånt där sjukskötarjobb...byta blöjor, svänga folk, mata, dela piller och truga i en del av patienterna de delade pillrena och övertyga endel om att "jo, det ÄR alla piller du behöver i koppen. Nej, du behöver inga fler av den rosa sorten..nej, inte av dom vita heller...". Och så fick jag lära mig en ny grej! Att använda datorn för vårddokumentation. Har hittills bara jobbat på tillräckligt små ställen för att slinka undan den nymodigheten. Det var rätt kul bara man vande sig vid att skriva allt i ett dataprogram istllet för i papper.
Sen försökte vi dela tiden mellan våra föräldrars respektive villa, när vi var lediga. Älskar villa-liv! Vi gjorde även försök att lägga ut nät en natt, för att få fisk att röka. Det gick faktiskt rätt bra eftersom ingen av oss lagt nät på egen hand förut. Blev bara något nytt hål i nätet...Vi fick en gädda, en abborre och fyra fiskar som vi inte visste vad det var. De okända fiskarna var lite mört-lika men med hängbuk. Och gula ögon, inte mört-orange. Och så tjattrade de! När vi tog upp nätet så började det tjattra och ha sig i nätet. Hade inte hört fisk som pratade förut så blev ju alldeles paff. Efter pappa-konsultation tror vi det kan ha varit "blikor". Helt ätliga var dom i alla fall, tjatter-fiskarna. Tog en bild av dom så ska se om jag får inpetat den.
Tja, sen hände nog en hel del annat med som läger, höbärgning, bucklad bil, barnpassning, kalas, jordgubbsplockning, träffa lite folk och sånt där annat som brukar kunna hända på sommaren.

Utmaning!

A-K och Linda utmanade mej i att komma på konstiga saker om mej själv.

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/ egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mera information.

Jahaja. Men jag gör väl inga underliga saker? Så det här blir svårt :)

1. Jag gillar små kryp, insekter och kålmaskar. Däremot blir jag illamående av hallonmaskar. Jag har svårt, om inte omöjligt, att äta ett hallon utan att grundligt kontrollera att där inte finns mask. Därför har vi tre olika sorters hallonburkar i frysen. Mina pedantiskt ränsade hallon, Simons hallon med en och annan proteinkapsel och så övriga hallon vi fått (vilka bara Simon kan äta).

2. Sen har jag inget emot att äta kall korv. Inte vanligtvis i alla fall. (Punkt 1 och 2 är det min man som ansåg jag skulle ha med. Enligt honom är detta typiskt underligt beteende...)

3. Det händer att jag räddar möss, när jag är hos mina föräldrar, från att bli ihjälslagna eller hamna i mössfälla, genom att fånga dem och bära ut dem.

4. Jag rapar ofta. Ibland mitt i att jag håller på och berättar något.

5. Jag tycker om att ta blodprov, blododlingar och ge folk injektioner.

6. Min familjs tycker att det är helt bortkastade pengar att bjuda mej på innerfilè eller annat fint kött. Eftersom jag avskyr "trådar" och konstigheter i kött, så jag finstrimlar alltid och petar ut oätliga saker ur köttet.

Då ska vi se...vem är ännu inte utmanad? De flesta har nog blivit nappade. Men jag tror Jeannette och Netta ännu inte blivit utmanade!

Jag gillar vårt sophus!

Japp, det är sant. Jag gillar vårt sophus. Tänk vad underbart att få slänga sina äckliga, stinkande sopor i soptunnor och så kommer det andra människor och städar bort ens skräp och skrot. Bara så där. Puts väck, med allt äckel päckel! Jag beundrar människor som orkar jobba med ett sånt skräp-jobb! Jag vill inte göra det, så jag är tacksam att någon vill. Eller vill och vill...de gör det i alla fall.
Men nu till vårt alldeles egna sophus som är trevligt. Det är trevligt därför att där dyker upp sådana otippade saker nu som då. Jag gillar överraskningar! För ett tag sen fanns där en skrivbordsstol (den recyklade vi blixtsnabbt. Bra att ha), flera köksstolar, lite andra arbetsstolar och en byrå. Sen har där funnits ett strykbräde någon tröttnat på och slängt. En gång fanns en bilbälteskudde. Helt användbar. Och idag fanns där en stor trafik kon (öh? Vem har sådana i sina gömmor?). Och i sommras hade någon slängt en hel lädersoffa. Kanske det bara är jag som är uppväxt i en mix av ekorrfamilj, där ALLT skall sparas eller recyklas på ett eller annat vis, och "bränn-allt-skräp"-familj, där allt som inte använts på ett år skall eldas upp på åkern, tycker detta är oerhört facinerande?

Kallt

Nu är det riktigt kall vinter. Då man går ut på morgonen känner man ju sig som en astmatisk drake. Man kan inte andas normalt för att näsen drar ihop sig av kölden. Och sen bolmar man ut stora rökmoln så man får rimfrost i håret. Inget fel i det, bortsett från att näsan drar ihop sig då, men nog väntar jag på varmare väder ändå. Jag vill ha det så där passligt. Snö så man kan skida, åka pulka och annat vinterskoj, -1 grad kallt, strålande sol, ledig lördag, varm choklad i ryggsäcken...Det är väl passligt? Hoppas på allt detta i helgen. Plus en sammarbetsvillig man som vill ut och gå i skogen :).
Nog för att jag har det rätt passligt här inne i en varm lägenhet också men det skulle ju vara kul att kunna gå ut utan att som sagt känna sig som en drake med astma anfall.

På fredag skall jag på skolningsdagar till Tammerfors. Hoppas att det blir givande och kul. Anmälde mej till en kurs om graviditetsdiabetes vilket lät intressant. Att få veta den nyaste forskningen kring, alltså.

Printerslakt

Så lyckat att få bo med en förstå-sig-påare när det gäller datorer och sånt stuff. Printern har länge varit i obalans och vägrat printa något alls. Den har ansett att sopstationen för gammal färg har varit full. Det har den inte. Så vi har varit osams med printern enda tills igår. Då tog den duktiga förstå-sig-påaren och slaktade sopstationen i printern. Eller opererade bort en besvärlig del som stod ut på den och lappade ihop den med tejp. Vips, så
blev printern i bättre balans och går att printa på igen!

Tantpoängsskörden växer

Jag drygar ut poängkassan med att ha börjat dricka kaffe. Sen vi köpte en espresso-kanna har det börjat hända. Att jag druckit en skvätt kaffe ibland. Och efter att Simon fick en kaffekvarn till julklapp så har jag faktiskt druckit kaffe "på riktigt" nu och då. För med nymalda kaffebönor, som vi förvarat i en tättslutande burk i kylskåpet, blir kaffet inte så där äckligt deskt. Lägger man då mjölk i halva koppen först så blir det helt ok. Upptäckt att man blir lite piggare av att dricka en skvätt kaffe ibland. Och det kan ju ha sina fördelar! Fast det är väl effekter som försvinner så fort man blir van vid att dricka sitt kaffe?

Sen tror jag bestämt jag skördar en hel drös med tantpoäng, åtminstone i mina elevers ögon, när jag sitter och traglar hälsovanor med dem. Är på praktik nu. Känner mej som världens tant där jag sitter och försöker pränta in sunda sov-, mat- och sexvanor åt dem. Fast trivs riktigt bra på min praktik. Väldigt coola elever där jag är!

Nya filurigheter vankas!

Hej och hå, viken julpaus jag haft. Men nu vankas det som sagt nya filurigheter! Måste väl erkänna att jag faktiskt förirrat mej in på min egen blogg, nån gång nu och då, under julpausen och tagit en funderare på hur sorgligt tomt på nya inlägg det varit. Sen har jag raskt och glatt skuttat vidare till nya sidor och lika raskt glömt att jag ju skulle ta mej i nackskinnet och skriva nåt. Nu skriver jag. Men låter bli att ta mej i nackskinnet för det låter inte så vidare skoj.

Idag har jag varit på studiebesök till ögonpoli för att lära mej när man remitterar små barn dit som har nåt fel med ögonen. Det var inte så sprittande att lära sig tyckte jag. Däremot var jag fascinerad av undersökningarna dom gjorde. Och av ögonklistermärkena med bilar på. De röd-gröna glasögonen och boken man fick titta i med glasögonen på var inte dumma de heller. Kanske jag kunde jobba som sjukskötare på nåt sånt där ställe ett tag? Leka med barnen hela dagarna på samma gång som man kollar synen...kunde vara intressant.
Annars har jag drabbats av ambivalens angående min utbildning nu igen. Hur ska jag veta om jag vill jobba med det här? Vissa saker är intessanta, andra absolut inte. Ibland kan jag tänka mej att jobba inom det jag utbildar mej till, mestadels inte. Oh, dear!
I alla fall har jag kommit fram till att jag ska försöka ta mina återstående praktiker efter sommaren. Det drar tyvärr ut på utbildningen x-lång tid. Men på så vis skulle jag förhoppningsvis hinna med bättre och slippa bli så stressad. Det skulle vara värt så mycket!!