Konstighet 1

Tog två och en halv månader innan jag lyckats gå upp de kilon jag gick ner medan E var under produktion. Men så en dag visade vågen på min normalvikt. Hurra!!
Två veckor senare hade jag gått upp mer. Drygt tre och ett halvt kilo. Alltså-hur funkar min kropp egentligen? Gick det först NU hem att man brukar gå upp i vikt när det är en bebis på g?

Konstighet 2

Jag tappar hår som vore jag en Afghanhund som löser hår till sin sommarpäls. Fast så sägs det ju att man gör efter att man fått en bebis. Men så här mycket?! Tappar nävar fulla av hår när jag kammar mig. Flera gånger om dagen. Har t.o.m dammsugit för att jag löst så mycket hår som legat och skräpat på golvet. Snart är jag flint. Tur lilla E är så underbart söt fast hon har så lite hår. Jag menar, det finns ju hopp om att jag inte blir ful eller så...:)

Konstighet 3

Tiden har plötsligt börjat accelerera i snabb takt sen E kom till världen. Två timmar kan kännas som tio minuter. Verkligen. Och förra veckan tappade jag bort en hel dag, märkte på fredag att en dag hade försvunnit liksom.

Konstighet 4

Från att ha lyckats arbeta mig upp till att bara behöva tvätta håret var fjärde dag har nu de rackarns mjölkproduktionshormonerna (de får ta skulden) fått håret-det som är kvar-att spunka loss så jag måste tvätta håret varje dag. Om jag vill känna mig ren och snygg, alltså, och det vill jag ju. Oftast nog.

En dag typ

Har fått frågan vad man gör på dagarna när man är mammaledig. Så, här är hur en vanlig dag kan vara.

Vaknar 03 av att bebis ska ha mat. Matar bebis, bebis är inte nöjd, ger mjölkrestaurang nummer två åt bebis, bebis äter och är ändå inte nöjd efter det. Lägger en tuttlaska på värmning och går och byta blöja. Matar, bebis säger hon är mätt. Men bebis är för pigg att läggas ner i egen säng (JAG kan inte sova om hon är för pigg när hon läggs ner dit. Går inte att få sömn när hon ligger och piper, knorrar, muttrar och snor runt och slår i madrassen så det poffar osv.) så hon får krypa ner bredvid mig. Bebis leker rövare i sängen. Får sparkgiga ben i magen och små knytnävar på halsen. Bebis bestämmer sig plötsligt för att ha mera mat, värmer en till tuttflaska och matar. Bebis mätt. Nytt nattningsförsök. Hon är som en ecstacyhög bebis som leker raveparty - armar och ben går som synkroniserade trumpinnar, hon headbangar och knorrar fram en ravelåt (eller vad det nu är hon gör). Klockan är nu 05 och jag är vansinnigt trött. Fåglarna vaknar där ute och börjar kvittra. Jag vill bara skjuta eländesdjuren. S vaknar av E´s skrik och mina knorr. Matar henne igen. Äntligen somnar hon efter två och en halv timme.

Får sova tills S ska på jobb. Matar bebis och äter sen frukost. Går och vilar och försöker få E att somna om igen, men misslyckas. Matar igen efter en stund. Försöker få henne att sova, misslyckas. Ligger och vilar oss. Matar E. Lägger henne på min mage och ligger och gosar. Har världens finaste bebis! Så underbar och söt.

Mamma ringer, klämmer fast telefonen mellan axeln och örat och pratar med henne en stund. Matar IGEN E. Hon somnar och jag fixar snabbt ihop lite lunch. Äter och skuttar kvickt som en vessla i duschen. Hinner bara duscha och få på mig underkläder innan bebis vaknar. Hon lyckas somna om igen och jag kan klä på mig klart. Ska precis börja skriva handelslista när hon bestämmer sig för att vakna och ha mat. Matar. Skriver handelslista. Lägger bajsblöjepåsen i vagnskorgen och fyller på med gamla tidningar så mycket korgen tillåter. Klär på bebis. Testar en hjälmmössa och upptäcker att hon ser ut som en liten nunna i sin vita nunnedok-mössa. Bara måste ta foto av den söta sovande miniatyrnunnan i rosa hjärtebody. :) Går ut på promenad. Tar bara en kort promenad eftersom vi ska via butiken och handla mat (duktiga jag har listat ut vad vi ska äta för hela tre dagar framåt. Duktigt, duktigt). När jag kommer till butiken upptäcker jag att jag har bajsblöjpåsen och alla tidningar med mig. Men såna petitesser låter jag mig inte hindras av, handlar glatt all mat och kånkar sen alltihopa till sophuset där jag dumpar soporna och tidningarna. Tar med matpåsen hem.

Hittar en olåst cykel utanför sophuset plus en CM-kärra med en ryggsäck i. Intressant. Kan inte hålla mig från att kika in i väskan, den är full med pantburkar. Just så. Knatar hem och klär av bebis bara så mycket så hon ska kunna fortsätta sova i vagnen medan jag plockar in varorna i kylskåp och äter ett mellanmål. Misslyckas. Hon vaknar och vägrar somna om. Får lov att kånka runt på henne medan jag petar in kylvarorna i kylskåpet. Försöker lägga ner E men hon blir vansinnig. Sen ska hon ha mat. Jag slukar nästan ett helt kexpaket på samma gång hon äter. Efter den måltiden är hon nöjd att ligga en stund på sin lekfilt. Bebis somnar och jag sätter mig vid datorn en stund.

Så sådant. Det var det hittills idag. Sen har man ju bytt blöja ett par gånger mellan allt också. Och säkert gjort en del annat också men det kommer jag nu inte på.

Nämen

Stod i butiken och betalade medan Elvira sov gott i sin bilstol bredvid mig. Det kommer två pensionärer och ställer sig bredvid mig och tittar på lilla tjej. Tittar och tittar. Jag har betalat klart och ska till att plocka upp bilstolen. Pensionärsgubben ler förtjust och säger att bebisen är så söt och gullig. Jodå, säger jag. Tanten ler också förtjust. Elvira rynkar näsan. Tanten säger "oj, är hon på riktigt?!" "Jo..." svarar jag. "Men OJ, så söt och oj, vad hon kan sova gott". "Jo. Tack" svarar jag.
Tycker det hela är rätt lustigt-trodde tanten verkligen jag hade en docka i bilstolen. En Baby Born månne? :) Nog för att hon är docksöt lilla Elvira, men ändå.

Elvira har anlänt!

Efter några månaders uppehåll från bloggeriet återvänder jag för att berätta att lilla Elvira har anlänt till världen. Vilket väl de flesta redan vet , men ändå. Det är ju den stora förklaringen till att jag har låtsats att bloggen inte finns, så jag slipper fundera att man kanske borde uppdatera den nån gång emellanåt.
Hursom, det lilla livet kom till värden en månad före beräknad tid, så hon räknas vara född fem veckor för tidigt. Men det har hon liksom inte koll på-hon är aktiv, envis och full av ideér om vad hon ska hitta på härnest. Prematurer är iofs rätt ofta envisa (plus att hon har stor genetisk envishetsbelastning) men också rätt ofta lite sega i utvecklingen. Men inte alls alla. Och till den skaran verkar Elvira höra, hon kan så mycket redan som hon inte riktigt borde kunna.

Alldeles trevligt har vi det. Bara alldeles för lite sömn för en sömntuta som jag. Visst sover hon oftast någon timme i sträck åtminstone. Om hon inte tar och vaknar med 15-20 minuters mellanrum som också händer. Men när hon vaknar ska hon ju ha mat. Och som hon äter! Tar minst en timme. Ibland två. Det är mycket mitt i natten när det sker flera gånger dessutom. Något längre sovpass kan hon ta ifall hon maratonäter på kvällen. Maratonätning kan betyda att hon startar med att hugga fast sig klockan åtta för att äta en timme och sen äta tuttflaska efter tuttflaska fram mot en halv ett på natten. :) Inte undra på att hon växer så det knakar! :)

Sen är man nu som alla andra föräldrar och är övertygad om att ens barn är det SÖTASTE som denna värld berikats med! Bara så att ni nu vet.