fredag, november 28, 2008

Pensionärspoäng

Dagen när snöstormen vinade kring knutarna - fast det var inte alls så farligt stormigt här just - var vi ut och knallade i snön. Bara för att. S fick agera draghjälp ibland för jag kände mig som en gammal skröpplig pensionär där jag kom flåsande. Efter promenaden låg jag i sängen och funderade på alla poäng jag skulle dra in i ett pensionärstest. Om det finns såna. Ett och annat poäng skulle jag antagligen få för:

- Dålig kondition. Orkar mycket lite innan jag flämtar fram som ett ånglokomotiv och hasar fötterna efter mig.
- Diverse olika krämpor som dyker upp och ställer till det.
- Klockan åtta en vanlig kväll känns helt okej att krypa ner i sängen. Att vakna tidigt, tidigt däremot är helt enligt reglerna.
- Stödstrumpor drar jag på mig bara jag kommer ihåg. Och tycker de är finfina också
- Har minnesluckor och allmänt taskigt minne.
- Har aldrig haft så många pillerburkar förr i mitt liv (och de är bara fyra stycken...) så har svårt att minnas vilka jag tagit dagsdosen ur och vilka inte. En dosett skulle sitta fint :)

Efter en färd ner till stan drabbades jag också av en sorts "fönstertittarsjuka" - blev andfådd och fick ont av allt gående så behövde stanna och vila vid skyltfönster och låtsas vara jätteintresserad av grejer som vita sidenskor med tygros på, ekologiska kalsonger, en prydnadscykel och ett gammalt kaffekoppsfat.

Trots krämpor som gör att man skulle tycka att det inte går att glömma att jag är gravid har det hänt att jag stått och kikat ner på min mage och tänkt att "ojdå, vad stor mage jag har idag. Undras varför då?". Men så har jag ju som sagt minnesluckor och allmänt taskigt minne. :)

söndag, november 23, 2008

Hemmatortyr eller hemmabehandling?

S har länge suktat efter en spikmatta eftersom de lär vara fantastiska mot onda ryggmuskler. Men redan namnet avskräcker ju. Och sen är de rätt så dyra med.

Men så gjorde han slag i saken och beställde en. Och den har faktiskt varit i flitig användning ända sedan den anlände hem till oss. Han ligger och mobbar sin rygg rätt så våldsamt på den titt som tätt. Men det verkar ge effekt också, han har inte klagat på ont i axlar eller rygg sen dess. Vilket är skönt för oss båda. ;)

Fast man ser ut som ett litet piggsvin efter att man legat på spikmattan, hela ryggen är rödprickig och full med gropar. Men det är väl det som ger effekt.

Jag har också prövat den, men jag kräver mer stoppning mellan "spikarna" och min hud än S gör. Och så fort jag lägger mig ner simmar bebis upp till ytan och börjar buckla runt. Tror väl jag ska sticka hål på den. :) Så jag har inte iddats prova så mycket för vet inte om det är ett tecken på att den tycker om spikmattetortyr eller inte. Tror ju den inte tycker om det eftersom den genast kommer uppbubblande då det kommer en pigg i ryggen...

torsdag, november 20, 2008

Sockerbelastning

Då var jag en erfarenhet rikare, för nu har jag upplevt hur en sockerbelastning kan kännas. Eftersom min farmor var diabetiker blev jag lagad på sockerbelastning för att kontrollera att jag inte har dragit på mig någon graviditetsdiabetes.

Och jag säger då det, fyvilkenpärs! Att slurpa i sig sockerlösningen gick väl fint. Fast den smakade mer som beskt läskeblask än cola som jag fått höra att den skulle göra. Kan hända finns det olika på olika orter, det vet jag inte. Men den här var äcklig. Men ska den ner så ska den, bara att slurpa dit. Men sen...blev visad till en brits med en rondskål bredvid mig. Man får inte spy, då måste provet göras om, men jag var så klen och mådde så pyton så jag hamna att ligga ner nästan hela tiden. Första timmen visste jag knappt att for iväg för jag mådde så dåligt. Andra timmen försökte jag sitta upp emellanåt men jag bara skakade och väggen flöt omkring framför ögonen. Jag som skulle bli så pigg och glad av sockerblasket att jag planerat skriva brev, brodera en duk och läsa bok medan jag väntade. Pytt heller!

Men någon grav. diabetes har jag inte! Värdena var riktigt fina, så det var urskönt. Ett värde var precis på gränsen men jag klarade mig. Och de andra var super fina, tom mycket lägre än jag väntat mig. Jag visste väl det - det är glass, godis och bullar jag behöver! Annars sjunker mitt blodsocker för lågt och jag blir klen och svag.

Nedräkningens slutspurt

Jag är nu inne på slutspurten av min jobbprestation för ett långt tag framåt. Jag ska få semester!! Och efter den tar mammaledigheten vid. Jag kan knappt fatta hur ljuvligt skönt det ska bli att få ha semester och vila sig.

Jag hade tagit ut all min semester på sommaren så jag räknade inte med att ha många dagar kvar att få ut efter nyår inte. Men oj, så fel jag hade! Efter lite beräkningar och funderingar kom semesterräknaren fram till att jag ska ta ut över 30 dagars semester! Vilket passar förträffligt eftersom jag annars skulle ligga hemma med sjukledigt ifall jag skulle välja att ta ut semestern i pengar och försöka jobba istället. Och det känns inte som ett lockande alternativ.

Så allt som allt har jag tre, TRE jobbdagar kvar att ta mig igenom. Och det ska nog gå, det har jag bestämt. Bebis tycker mycket illa om när jag är på jobb och min kropp med. Och arbetskamraterna har länge redan tyckt att jag ska ta sjukledigt och inte jobba, eftersom de ser hur dåligt det går för mig. Hmm, inte alla som har jobbkamrater som försöker övertala en om att INTE komma på jobb utan ta sjukledigt i flera veckor... Men efter att jag fick veta när jag skulle bli ledig så har jag velat försöka klara mig den tiden ut. Och SNART har jag gjort det också! Jubel!