Nedräkningens slutspurt

Jag är nu inne på slutspurten av min jobbprestation för ett långt tag framåt. Jag ska få semester!! Och efter den tar mammaledigheten vid. Jag kan knappt fatta hur ljuvligt skönt det ska bli att få ha semester och vila sig.

Jag hade tagit ut all min semester på sommaren så jag räknade inte med att ha många dagar kvar att få ut efter nyår inte. Men oj, så fel jag hade! Efter lite beräkningar och funderingar kom semesterräknaren fram till att jag ska ta ut över 30 dagars semester! Vilket passar förträffligt eftersom jag annars skulle ligga hemma med sjukledigt ifall jag skulle välja att ta ut semestern i pengar och försöka jobba istället. Och det känns inte som ett lockande alternativ.

Så allt som allt har jag tre, TRE jobbdagar kvar att ta mig igenom. Och det ska nog gå, det har jag bestämt. Bebis tycker mycket illa om när jag är på jobb och min kropp med. Och arbetskamraterna har länge redan tyckt att jag ska ta sjukledigt och inte jobba, eftersom de ser hur dåligt det går för mig. Hmm, inte alla som har jobbkamrater som försöker övertala en om att INTE komma på jobb utan ta sjukledigt i flera veckor... Men efter att jag fick veta när jag skulle bli ledig så har jag velat försöka klara mig den tiden ut. Och SNART har jag gjort det också! Jubel!

Trött

Mer sjukledigt blev det efter två veckors jobb. Kämpade tappert tills det inte gick för spyendet, huggena i magen och den förlamande dödströttheten som började drabba bebis med. Så nu ska jag ligga hemma och låta bebis växa ordentligt och låta kroppen vila. Så ska det nog gå ett tag igen sen. Men det känns inte så kul att höra att det här kan fortsätta hela tiden ut, och i sådana fall är det bara komma tillbaks och få mer ledigt så fort det behövs. Underbara Finland som ger en ledigt när man bara måste ha, men ack, så ledsen jag blir av att behöva det...

En riktig måndag

Jag är på gång igen och försöker jobba. Det går inte så jättebra men jag kämpar på och vill gärna försöka jobba ändå. Men idag var en riktigt besvärlig dag på många vis. Det började med att jag blev försenad, fick svänga tillbaks efter mina kvarglömda regnkläder och sen inte hittade centraldammsugarens uttag när jag kom fram (blev oerhört frustrerad och arg när jag inte hittade uttagshålet på dammbyttan i städskåpet. Var var det? Det bara måste ju finnas! Jag hade ju använt dammsugaren förut så det måste gå, ju. Tog läänge innan jag kom på att det ju var en centraldammsugare - och att såna har uttag i väggarna...). När det var dags för att gå och gymppa var jag redan helt slut. I samma veva lyckades ett barn undgå min hopsamlingsmetod ( vi kan kalla det det. Låter bättre så...) Ojdå. Drog snabbt på mig skoskydd och gick in för att leta rätt på barnet som jag återfann lyckligt lekande i en annan barngrupp. Så var det löst! Vi knallade iväg mot gymppasalen och jag upptäcker efter ett tag att det prasslar så skojigt när jag går. Nämen, det är de blå skoskyddspåsarna jag glömt ta av mig... Sen hann jag också gå rakt in i en vägg samt en motorcykel (var liksom för trött för att fatta att den ena halvan av kroppen hörde ihop med den andra halvan) , tro att ett barn från ett helt annat dagis var ett av mina barn och skälla lite på han då han klättrade i klädställningen. Det tyckte min kollega var kul.
När jag kom hem lade jag mig direkt för att sova. Men då visade bebisen ett av sina nya trix. Den kan kittlas! Sånt ska bebisar inte kunna göra - de ska ju sparka, boxas och buckla runt. Inte kittlas. Fast det kan vår bebis. Och så pass bra att jag var tvungen att klia tillbaks, fast det hjälpte ju inte mycket när jag var på fel sida av magen.

En lögn var det allt!

Det här med att tala sanning är inte alltid så lätt, speciellt inte om man inte ens vet vad det är att ljuga riktigt... men då kan man alltid ta till det tillförlitliga knepet som en lillkille på jobbet lärde ut:

En lillkille åt en annan pojke: "Nu kommer din mamma! Hahaha."
Den andra pojken: "Det gjorde hon ju inte alls. Du LJUGER!"
Lillkillen: "Det gjorde jag inte alls!
Andra pojken: "Joho! Du sa att min mamma kommer men det gjorde hon inte!"
Lillkillen: "Men jag sa`hahaha´efter och då är det inte att ljuga! Att ljuga är att till exempel säga att `jag har en snygg mamma´. Det är att ljuga. Och så säger man efter en stund `men det har jag int alls´!"

Ridå. Så då visste man det. Om man säger ´hahaha´efter en lögn så är det inte mera en lögn. Däremot är det en lögn att säga att man har en snygg mamma.

Våffeltoffelfläsk

Det är lärorikt att jobba, man lär sig nya saker titt som tätt. Igår lärde jag mig ett helt nytt ord: våffeltoffelfläsk. Det är ett kex. Våffelkex närmare bestämt. Skulle jag ju aldrig ha vetat om jag inte suttit bredvid en lillkille vid matbordet. När det var efterrättsdax kom det kex och jag berättade att det var våffelkex.
- Våffel-toffel-fläsk, sa lillkillen.
- Nej, VÅFFELkex, försökte jag pedagogiskt förklara.
- Våffeltoffelfläsk! sa han och var jättenöjd över att ha fått det rätt.
Visst. För all del. Vi pratade ju om samma sak åtminstone.

Idag var det också kex av samma sort. Och samma lillkille knaprade glatt på sin efterrätt då han visade att han bara åt på den ena sidan.
- Ja, du äter bara på våfflan, sa jag
- Ja, jag äter bara på den här tofflan, svara lillkillen.

Arbetsansökan

Håller på att söka jobb tills jag blir färdig från skolan. Skulle lämnade in en jobbansökan igår där studieintyg och studieregisteruttdrag skulle vara med. Så jag for iväg till studiebyrån för att få det. Men åh, så frustrerad jag blev när jag såg mitt studiuttdrag. Då har en lärare, i höstas, varit och satt in "underkänt" på två kurser jag inte ens tenterat bort! Tentade bort dem nu i höst, men hon har inte rättat dem ännu och därför inte fört in något vitsord. Men liksom, varför sätta in att kurser är underkänd innan man ens tenterat dem? Hon kunde ju inte ha SÅ stora föraningar om att jag inte skulle klara dem att hon hon kunde lägga in vitsord långt på förhand, eller vad? Men det var ju bara att stoppa med dem i min ansökan ändå, fast det stack i ögonen att se två underkänt som inte borde ens finnas där. Och ett av ämnena var det enda som egetligen var relevant för det arbete jag sökte. ÅH!