Ljuvlig men farlig efterrätt

Bara MÅSTE få panacotta till efterrätt idag. Och kunde bara inte låta bli att smaksätta den med vitchoklad...fast jag inte får äta det. Men åh, det är ju så gott!
Hann bara svälja ner det sista innan magen började straffa mig för påhittet med chokladen. :(
S funderar om han ska bli tvungen att sova på soffan inatt, för att slippa gasas ihjäl.

Upptäcker...

...att folk ser lite märkligt på mig när jag äter min kaka, för Elvira har somnat och jag har lagt ner henne, men fortsatt att sitta på stolen och gunga fram och tillbaks. Som för att söva bebis fast nu med kaka och tekopp i händerna.

Du vet att...

...Elvira bor med dig när du kommer in på wc:n och där luktar micropopcorn med smörsmak. Du sniffar och förundras tills du kommer på att "ajja, Elviras bajsblöja!"

Konstighet 1

Tog två och en halv månader innan jag lyckats gå upp de kilon jag gick ner medan E var under produktion. Men så en dag visade vågen på min normalvikt. Hurra!!
Två veckor senare hade jag gått upp mer. Drygt tre och ett halvt kilo. Alltså-hur funkar min kropp egentligen? Gick det först NU hem att man brukar gå upp i vikt när det är en bebis på g?

Konstighet 2

Jag tappar hår som vore jag en Afghanhund som löser hår till sin sommarpäls. Fast så sägs det ju att man gör efter att man fått en bebis. Men så här mycket?! Tappar nävar fulla av hår när jag kammar mig. Flera gånger om dagen. Har t.o.m dammsugit för att jag löst så mycket hår som legat och skräpat på golvet. Snart är jag flint. Tur lilla E är så underbart söt fast hon har så lite hår. Jag menar, det finns ju hopp om att jag inte blir ful eller så...:)

Konstighet 3

Tiden har plötsligt börjat accelerera i snabb takt sen E kom till världen. Två timmar kan kännas som tio minuter. Verkligen. Och förra veckan tappade jag bort en hel dag, märkte på fredag att en dag hade försvunnit liksom.

Konstighet 4

Från att ha lyckats arbeta mig upp till att bara behöva tvätta håret var fjärde dag har nu de rackarns mjölkproduktionshormonerna (de får ta skulden) fått håret-det som är kvar-att spunka loss så jag måste tvätta håret varje dag. Om jag vill känna mig ren och snygg, alltså, och det vill jag ju. Oftast nog.

En dag typ

Har fått frågan vad man gör på dagarna när man är mammaledig. Så, här är hur en vanlig dag kan vara.

Vaknar 03 av att bebis ska ha mat. Matar bebis, bebis är inte nöjd, ger mjölkrestaurang nummer två åt bebis, bebis äter och är ändå inte nöjd efter det. Lägger en tuttlaska på värmning och går och byta blöja. Matar, bebis säger hon är mätt. Men bebis är för pigg att läggas ner i egen säng (JAG kan inte sova om hon är för pigg när hon läggs ner dit. Går inte att få sömn när hon ligger och piper, knorrar, muttrar och snor runt och slår i madrassen så det poffar osv.) så hon får krypa ner bredvid mig. Bebis leker rövare i sängen. Får sparkgiga ben i magen och små knytnävar på halsen. Bebis bestämmer sig plötsligt för att ha mera mat, värmer en till tuttflaska och matar. Bebis mätt. Nytt nattningsförsök. Hon är som en ecstacyhög bebis som leker raveparty - armar och ben går som synkroniserade trumpinnar, hon headbangar och knorrar fram en ravelåt (eller vad det nu är hon gör). Klockan är nu 05 och jag är vansinnigt trött. Fåglarna vaknar där ute och börjar kvittra. Jag vill bara skjuta eländesdjuren. S vaknar av E´s skrik och mina knorr. Matar henne igen. Äntligen somnar hon efter två och en halv timme.

Får sova tills S ska på jobb. Matar bebis och äter sen frukost. Går och vilar och försöker få E att somna om igen, men misslyckas. Matar igen efter en stund. Försöker få henne att sova, misslyckas. Ligger och vilar oss. Matar E. Lägger henne på min mage och ligger och gosar. Har världens finaste bebis! Så underbar och söt.

Mamma ringer, klämmer fast telefonen mellan axeln och örat och pratar med henne en stund. Matar IGEN E. Hon somnar och jag fixar snabbt ihop lite lunch. Äter och skuttar kvickt som en vessla i duschen. Hinner bara duscha och få på mig underkläder innan bebis vaknar. Hon lyckas somna om igen och jag kan klä på mig klart. Ska precis börja skriva handelslista när hon bestämmer sig för att vakna och ha mat. Matar. Skriver handelslista. Lägger bajsblöjepåsen i vagnskorgen och fyller på med gamla tidningar så mycket korgen tillåter. Klär på bebis. Testar en hjälmmössa och upptäcker att hon ser ut som en liten nunna i sin vita nunnedok-mössa. Bara måste ta foto av den söta sovande miniatyrnunnan i rosa hjärtebody. :) Går ut på promenad. Tar bara en kort promenad eftersom vi ska via butiken och handla mat (duktiga jag har listat ut vad vi ska äta för hela tre dagar framåt. Duktigt, duktigt). När jag kommer till butiken upptäcker jag att jag har bajsblöjpåsen och alla tidningar med mig. Men såna petitesser låter jag mig inte hindras av, handlar glatt all mat och kånkar sen alltihopa till sophuset där jag dumpar soporna och tidningarna. Tar med matpåsen hem.

Hittar en olåst cykel utanför sophuset plus en CM-kärra med en ryggsäck i. Intressant. Kan inte hålla mig från att kika in i väskan, den är full med pantburkar. Just så. Knatar hem och klär av bebis bara så mycket så hon ska kunna fortsätta sova i vagnen medan jag plockar in varorna i kylskåp och äter ett mellanmål. Misslyckas. Hon vaknar och vägrar somna om. Får lov att kånka runt på henne medan jag petar in kylvarorna i kylskåpet. Försöker lägga ner E men hon blir vansinnig. Sen ska hon ha mat. Jag slukar nästan ett helt kexpaket på samma gång hon äter. Efter den måltiden är hon nöjd att ligga en stund på sin lekfilt. Bebis somnar och jag sätter mig vid datorn en stund.

Så sådant. Det var det hittills idag. Sen har man ju bytt blöja ett par gånger mellan allt också. Och säkert gjort en del annat också men det kommer jag nu inte på.

Nämen

Stod i butiken och betalade medan Elvira sov gott i sin bilstol bredvid mig. Det kommer två pensionärer och ställer sig bredvid mig och tittar på lilla tjej. Tittar och tittar. Jag har betalat klart och ska till att plocka upp bilstolen. Pensionärsgubben ler förtjust och säger att bebisen är så söt och gullig. Jodå, säger jag. Tanten ler också förtjust. Elvira rynkar näsan. Tanten säger "oj, är hon på riktigt?!" "Jo..." svarar jag. "Men OJ, så söt och oj, vad hon kan sova gott". "Jo. Tack" svarar jag.
Tycker det hela är rätt lustigt-trodde tanten verkligen jag hade en docka i bilstolen. En Baby Born månne? :) Nog för att hon är docksöt lilla Elvira, men ändå.

Elvira har anlänt!

Efter några månaders uppehåll från bloggeriet återvänder jag för att berätta att lilla Elvira har anlänt till världen. Vilket väl de flesta redan vet , men ändå. Det är ju den stora förklaringen till att jag har låtsats att bloggen inte finns, så jag slipper fundera att man kanske borde uppdatera den nån gång emellanåt.
Hursom, det lilla livet kom till värden en månad före beräknad tid, så hon räknas vara född fem veckor för tidigt. Men det har hon liksom inte koll på-hon är aktiv, envis och full av ideér om vad hon ska hitta på härnest. Prematurer är iofs rätt ofta envisa (plus att hon har stor genetisk envishetsbelastning) men också rätt ofta lite sega i utvecklingen. Men inte alls alla. Och till den skaran verkar Elvira höra, hon kan så mycket redan som hon inte riktigt borde kunna.

Alldeles trevligt har vi det. Bara alldeles för lite sömn för en sömntuta som jag. Visst sover hon oftast någon timme i sträck åtminstone. Om hon inte tar och vaknar med 15-20 minuters mellanrum som också händer. Men när hon vaknar ska hon ju ha mat. Och som hon äter! Tar minst en timme. Ibland två. Det är mycket mitt i natten när det sker flera gånger dessutom. Något längre sovpass kan hon ta ifall hon maratonäter på kvällen. Maratonätning kan betyda att hon startar med att hugga fast sig klockan åtta för att äta en timme och sen äta tuttflaska efter tuttflaska fram mot en halv ett på natten. :) Inte undra på att hon växer så det knakar! :)

Sen är man nu som alla andra föräldrar och är övertygad om att ens barn är det SÖTASTE som denna värld berikats med! Bara så att ni nu vet.

Dunk-dunk!

Jippi! Jag har fått låna ett stetoskop!! Har länge längtat efter ett eget stetoskop, skulle vara så användbart i min värld där man är nyfiken på magljud, hjärta, lungor, bebisljud osv. Men jag har inte vetat hur jag ska få tag på ett. Nämnde min önskan för en kompis som fixade fram ett för en kväll. Det är praktiskt att bo i en universitetsstad med läkarstuderande kompisar. :) Den kvällen låg jag länge-så länge att jag fick ont i öronen-och lyssnade på bebis i magen. Hur coolt som helst att höra ett litet hjärta dunka inne i ens mage (mycket coolare än rådgivningens doppler, tyckte jag) och små fötter och händer som svischade runt och ställde till roliga ljud och dunsar. Sen dess har jag varit i mycket större behov än innan av ett stetoskop.
Linda tipsade om Huuto, men just när jag var in och letade där fanns bara alternativ jag inte var på jakt efter: ett i plast till barnläkarväska och ett fejk med tillhörande snuk-skjukskötardräkt. Inget av dessa alternativ var jag för tillfället på jakt efter.
Men i förrgår träffade jag en läkarkompis som hade två överlopps stetoskop. I sin vänlighet lånade hon ut ett av dem åt mig. Då blev jag glad! Nu kan jag tjuvlyssna på mini-Ernst när jag känner för. Eller annat coolt.

Bild från när jag fick låna stetoskop för en kväll. Tog en lång, lång paus i pepparkaksbaket och lyssnade på hjärtdunkerier.

Seger!

Ha! Före jul nådde jag äntligen min normalvikt! Krävdes bara många långa månader och en del slit. Och nu har jag tom. gått UPP i vikt. Hurra, hurra! Och nu går vågpilen faktiskt bara uppåt.
Rådgivningstanten är fortfarande missnöjd, men vaddå? Förra besöket hos henne fick mig på riktigt, riktigt ledsamt och dåligt humör eftersom hon gnällde och klagade så över min minimala viktökning. (Men hallå - det var ju äntligen en ökning ju!) Idag när jag var dit igen sa jag bestämt att jag inget vill höra om min vikt. För jag kan inte göra något åt att det inte är de där tretton kilona på plussidan som det borde vara nu, enligt deras åsikt. Så då slapp jag det. Fick bara en huvudskakning när hon fyllde i kurvan. Men hon sa faktiskt denna gång att nu har det ju gått uppåt.
Och det är ju många veckor kvar att äta gräddglass, kolasås och bullar på. :) Och det tar sig! Blir nog bra i slutändan ändå.

Chokladäggstestet

Har testat det högst tillförlitliga chokladäggstestet för att få veta om det är en liten kille eller tjej som bor i magen. Det är ett så skruvat test så jag bara måste ju göra det. Hur kul som helst! :)
Kompis E hade läst om testet i en tidning och berättade hur det skulle utföras: man går till butiken och letar upp chokladäggena (såna med leksak innuti) och så känner man efter vilket ägg som bara talar till en. Det Speciella Ägget, alltså. Och det köper man. Sen ser man vilken typ av leksak som finns i ägget, är det en killgrej så blir bebisen en pojke och är det en tjejgrej så väntar man en flicka. Kan man inte avgöra vilken typ av leksak det rör sig om ska man fråga 10 personer vad de anser att det är. Tror flest att det är en tjejgrej så är det det då. Hur det går ifall fem säger att det är en pojkleksak och fem att det inte är det vet jag inte hur man skall göra...
Men sagt och gjort, jag och kompis E drog iväg till butiken för att göra detta verkligt vetenskapliga test. Väl framme vid godishyllan sätter jag mig på en liten pall, E på golvet och så sprider vi ut alla Kinderägg runt fötterna. Där sitter vi medan jag känner efter vilket ägg som ska köpas och folk som går förbi ser konstigt på oss. Undras varför då, liksom. :) När det rätta ägget har gett sig till känna köper vi det. Och tadaa - innuti ägget gömmer sig en orange racerbil. Tolkas rätt omgående som en pojkleksak.
Så då visste vi det, det blir en liten mini-Ernst!

Pensionärspoäng del II

Pensionärstecknena ökar och poängen rasslar in. I julhelgen blev jag förärad en riktig medicindosett av min mamma. Men faktiskt, den har varit till stor hjälp fast jag känner mig töntig med den ståendes på köksbordet. Jag har inte missat att ta mina piller när den hjälper mig att minnas. Det är fint.
En annan sak som får mig att känna mig lite märklig är när jag är på shoppingtur till butiken. Folk ser så konstigt på mig när jag sniglar fram i min saktamakfart. Till och med pensionärer med rullator fräser förbi mig. Det ni! Då gör man inte många knop. Fast jag kommer mig också fram och det är ju det som gäller.

Älgarna protesterar, älgarna har fått nog...

För ett tag sedan var det en alldeles fantastisk artikel i Turun Sanomat om nya trafikmärken i Sverige. Svenskarna har tydligen kommit på att vissa skyltar som finns är så väldans diskriminerande så de borde göras om, ifall jag förstod rätt.
Hursom, så visades bilder på möjliga förslag. Och det var egentligen de som var så fantastiska. Skyddsvägsgubben kunde bli en tant och "akta barnen"-skylt skulle få en stor pojke som leder liten tjej istället för tvärtom. Hur det nu kan bli mindre orättvist förstår jag inte, det blir ju bara omvänt? Men det mest fantastiska var älgvarningsskylten som kunde få en älgko till bild. Även en älg kan vilja ha nån rättvisa längs sina trafikleder!

Bild från Turun Sanomat