Ha! Före jul nådde jag äntligen min normalvikt! Krävdes bara många långa månader och en del slit. Och nu har jag tom. gått UPP i vikt. Hurra, hurra! Och nu går vågpilen faktiskt bara uppåt.
Rådgivningstanten är fortfarande missnöjd, men vaddå? Förra besöket hos henne fick mig på riktigt, riktigt ledsamt och dåligt humör eftersom hon gnällde och klagade så över min minimala viktökning. (Men hallå - det var ju äntligen en ökning ju!) Idag när jag var dit igen sa jag bestämt att jag inget vill höra om min vikt. För jag kan inte göra något åt att det inte är de där tretton kilona på plussidan som det borde vara nu, enligt deras åsikt. Så då slapp jag det. Fick bara en huvudskakning när hon fyllde i kurvan. Men hon sa faktiskt denna gång att nu har det ju gått uppåt.
Och det är ju många veckor kvar att äta gräddglass, kolasås och bullar på. :) Och det tar sig! Blir nog bra i slutändan ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Grattis till plus-vikt!!!! :-D :-D :-D Hurraa för dig! Skit i tanten, hon ska väl bara hålla god min när det nu pekar uppåt. :-) Och som du fått kämpa! Nej: GRATTIS är det enda du ska höra! Och ät allt gott du bara får i dig nu! :-D
Tack, tack, tack!! :) Blir på bra humör när jag läser din kommentar. Tralala!
äh, vad trist med en sån rdg-tant! är det inte åt ena hållet så är det åt andra. jag hade också en ganska petig tant då jag var gravid. jag fick totalt sockerförbud för att jag hade socker i urinen en gång på sista tredjedelen av graviditeten. "för att inte göda bebin". hah! jag lydde inte så värst bra och Zacharias vägde faktiskt inte mer än 3360 då han föddes, så nån gödkalv var han ju inte.
men, men, jag säger som Linda, grattis till viktuppgången! rdg-tanter är ett släkte för sig!!
Skicka en kommentar