Pensionärstecknena ökar och poängen rasslar in. I julhelgen blev jag förärad en riktig medicindosett av min mamma. Men faktiskt, den har varit till stor hjälp fast jag känner mig töntig med den ståendes på köksbordet. Jag har inte missat att ta mina piller när den hjälper mig att minnas. Det är fint.
En annan sak som får mig att känna mig lite märklig är när jag är på shoppingtur till butiken. Folk ser så konstigt på mig när jag sniglar fram i min saktamakfart. Till och med pensionärer med rullator fräser förbi mig. Det ni! Då gör man inte många knop. Fast jag kommer mig också fram och det är ju det som gäller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Huvudsaken man kommer fram! Var nära att parkera på handikapp-parkeringar mot slutet av Lucas-graviditeten! :-D Helt på riktigt! Och då är du i mycket eländigare skick än mig. :-S Så lugna puckar, låt penisonärerna fräsa nu medan de kan. Om ett par månader fräser du på som ditt vanliga jag igen. :-) Men med barnvagn. Än är det långt till pensionen Lena. ;-)
TACK för kort + present förresten! Testade masken ikväll, ljuvlig!!! :-D Fint att få känna sig fin och fräsch. :-)
Heh. Ja, varför har de inte gravidis-parkeringar? Skulle behövas det med, för fler än oss tror jag.
Jepp, om ett par månader fräser jag om dem så det ryker!
Varsågod, Linda. Kul om presenten uppskattades!
Skicka en kommentar