Sockerbelastning

Då var jag en erfarenhet rikare, för nu har jag upplevt hur en sockerbelastning kan kännas. Eftersom min farmor var diabetiker blev jag lagad på sockerbelastning för att kontrollera att jag inte har dragit på mig någon graviditetsdiabetes.

Och jag säger då det, fyvilkenpärs! Att slurpa i sig sockerlösningen gick väl fint. Fast den smakade mer som beskt läskeblask än cola som jag fått höra att den skulle göra. Kan hända finns det olika på olika orter, det vet jag inte. Men den här var äcklig. Men ska den ner så ska den, bara att slurpa dit. Men sen...blev visad till en brits med en rondskål bredvid mig. Man får inte spy, då måste provet göras om, men jag var så klen och mådde så pyton så jag hamna att ligga ner nästan hela tiden. Första timmen visste jag knappt att for iväg för jag mådde så dåligt. Andra timmen försökte jag sitta upp emellanåt men jag bara skakade och väggen flöt omkring framför ögonen. Jag som skulle bli så pigg och glad av sockerblasket att jag planerat skriva brev, brodera en duk och läsa bok medan jag väntade. Pytt heller!

Men någon grav. diabetes har jag inte! Värdena var riktigt fina, så det var urskönt. Ett värde var precis på gränsen men jag klarade mig. Och de andra var super fina, tom mycket lägre än jag väntat mig. Jag visste väl det - det är glass, godis och bullar jag behöver! Annars sjunker mitt blodsocker för lågt och jag blir klen och svag.