Sovmorgon med lyxfrukost

Jag har en sådan duktig och snäll man som stiger upp före mig på söndagmorgon och bakar b agelsbröd. Med tanke på att det tar nästan två timmar från att man börjat pytsa ihop ingredienser tills dom kommer ur ugnen var han oerhört snäll och uppskattad!

Bröden ska sen också få bli våran lunch idag efter att vi rört ihop någon matigare röra att stoppa in i dom. Så han steg frivilligt upp långt före mig och gjorde frukost och halva vår lunch!

Bild från Wikipedia

Buffeldans är kul!

Igår provade vi för första gången att koppla våra båda dansmattor till datorn, så att vi kunde dansa till samma låt samtidigt. Eller dansa och dansa...man flänger mest runt och stampar. Och ju mer jag missar ju mer börjar jag se ut som en buffel som snart går till anfall, för jag böjer mig längre och längre fram mot datorn (för att få syn på pilarna fortare..ha!) och stampar hårdare och hårdare (så dom verkligen ska ta!). Enligt datorn var dock min buffelstil klart underlägsen Simons taktsinne med drygt 40%. Fast det var bara en dans. Dom andra bara med ca 20%. Och det är ju inte särskilt mycket, intalar jag mig.
Och en riktig konditionshöjare är det att skutta runt på dansmatta. Efteråt är man genomsvettig och slut. Har lite stela benmuskler ännu. Plus att jag halkade omkull med min cykel mitt i en trafikkorsning igår. Tog inte så farligt ont varken då eller under dagen, blev mest skraj när jag insåg att nu faller jag, men nu...ont i ländryggen och höften har jag. Ska lägga dubbdäck på cykeln i helgen. Hade ju inte cyklat på ett tag här i stan, så håxade såklart inte att det kunde vara is på gatan. Brottom hade jag dessutom till en tent. Så då kan man göra en och annan kullerbytta.

Här igen!

Nu är jag tillbaks i Åbo efter nästan ett halvt år uppe i Österbotten. Känns mäkta konstigt att jag skall vara här nu, det är svårt att rota sig på nytt. Känner för att flytta. Till Norge exempelvis. Nu som då får jag för mig att sticka iväg någonstans. Just nu är det Norge som är intressant, delvis pga vårdkonflikten i Finland. Men sen finns det såklart en hel del andra orsaker till att jag vill ut och röra på mig. Och det irriterar. Jag VILL ju vara nöjd och glad och tillfreds med livet precis som det är. Hur bär man sig åt? Låter antagligen konstigt. Först är jag äntligen tillbaks i Åbo, sen vill jag flytta och så är jag sist och slutligen lite rastlös av mig. Finns det tips på hur man blir mindre rastlös och mer förnöjd? Skulle mottagas med tacksamhet.
Nu över till något skojigare: Jeannette var hit och hälsade på i helgen! Vi hann shoppa (alldeles för lite), äta kaka som Simon bakat åt oss (alldeles för lite kaka hann vi även äta...), spela spel, gå på promenad längs ån (men vi hann inte med den nya promenadvägen under träden. Den är hur mysig som heldst, ju, och går enda till tågbron!) och diskuttera intressanta saker bland annat. Som du ser , Jeannette, så behöver du och Nicke komma hit igen så vi hinner med mera roliga påhitt!

Annorlunda cafébesök

I helgen var jag med om ett uppiggande cafébesök. Bilden av det lugna cafébesöket blev lite omskakad. Vi skulle köpa sallad och stod i salladskön med andra kunder framför som just då beställde sina sallader. Då kom en ilsken, finsk tant surrande och började pladdra ilsket åt expediten fast denna var upptagen med att ta emot beställningar. Men det bekom inte den uppretade tanten. Hon berättade högt och argt om att hon faktiskt väntat jätte länge på sitt tevatten, så var var vattnet, hon ville ha tevatten, nu! Då expediten inte kunde tala med henne surrade tanten iväg mot nästa expedit som stod och tog betalt av flera andra kunder. Hela vägen morrade hon om sitt vatten. Så fast nästa expedit inte heller kunde tala med henne drog hon samma visa om igen, expediten hämtade bullar åt en av de betalande kunderna, tanten följde med på utsidan av glaslådorna (sådana som bullarna ligger i) och gapade om tevattnet hon inte fått. Tillslut kunde expediten säga att det faktiskt är andra kunder före henne nu. Då blev tanten riktigt arg. Då svängde hon om, plottrande och morrande hela vägen tillbaks till bordet om tevattnet hon inte fått. Så hämtade hon sin bulle och tomma kopp, smällde upp den på en bulleglaslåda och stegade ut ur caféet under ilsket pladder om tevattnet. Väldigt intressant, tyckte jag. Varför åt hon nu åtminstone inte upp bullen? Eller tog med den? Hon hade ju faktiskt betalt för den. Stod tryggt bakom Simon i salladskön och hade riktigt roligt. Skulle hon inte ha talat finska skulle man ju ha kunnat tro att hon var en uppretad syditaliensk tant.

Nya tag!

Nu blir det nya tag med bloggandet igen. Jag har varit uppe i österbotten flera månader nu, pga praktik, mera praktik sen sommarjobb och sist av allt lite ledigt. Men nu är jag i Åbo igen. För att vänta på en ny praktikplats som ser ut att bli i österbotten igen...

Så, vad har hänt under den bloggbefriade tiden? Jag har lärt mig vaccinera små, skrikande och ålande barn. Det är duktigt, tycker jag själv, för jag var alldeles gelé-slapprig av upprördhet innuti varje gång jag skulle sticka nålen i små barnaben. Men bra gick det. Tror jag nu åtminstone.
På sommarjobbet gjorde man nu mest sånt där sjukskötarjobb...byta blöjor, svänga folk, mata, dela piller och truga i en del av patienterna de delade pillrena och övertyga endel om att "jo, det ÄR alla piller du behöver i koppen. Nej, du behöver inga fler av den rosa sorten..nej, inte av dom vita heller...". Och så fick jag lära mig en ny grej! Att använda datorn för vårddokumentation. Har hittills bara jobbat på tillräckligt små ställen för att slinka undan den nymodigheten. Det var rätt kul bara man vande sig vid att skriva allt i ett dataprogram istllet för i papper.
Sen försökte vi dela tiden mellan våra föräldrars respektive villa, när vi var lediga. Älskar villa-liv! Vi gjorde även försök att lägga ut nät en natt, för att få fisk att röka. Det gick faktiskt rätt bra eftersom ingen av oss lagt nät på egen hand förut. Blev bara något nytt hål i nätet...Vi fick en gädda, en abborre och fyra fiskar som vi inte visste vad det var. De okända fiskarna var lite mört-lika men med hängbuk. Och gula ögon, inte mört-orange. Och så tjattrade de! När vi tog upp nätet så började det tjattra och ha sig i nätet. Hade inte hört fisk som pratade förut så blev ju alldeles paff. Efter pappa-konsultation tror vi det kan ha varit "blikor". Helt ätliga var dom i alla fall, tjatter-fiskarna. Tog en bild av dom så ska se om jag får inpetat den.
Tja, sen hände nog en hel del annat med som läger, höbärgning, bucklad bil, barnpassning, kalas, jordgubbsplockning, träffa lite folk och sånt där annat som brukar kunna hända på sommaren.

Utmaning!

A-K och Linda utmanade mej i att komma på konstiga saker om mej själv.

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/ egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mera information.

Jahaja. Men jag gör väl inga underliga saker? Så det här blir svårt :)

1. Jag gillar små kryp, insekter och kålmaskar. Däremot blir jag illamående av hallonmaskar. Jag har svårt, om inte omöjligt, att äta ett hallon utan att grundligt kontrollera att där inte finns mask. Därför har vi tre olika sorters hallonburkar i frysen. Mina pedantiskt ränsade hallon, Simons hallon med en och annan proteinkapsel och så övriga hallon vi fått (vilka bara Simon kan äta).

2. Sen har jag inget emot att äta kall korv. Inte vanligtvis i alla fall. (Punkt 1 och 2 är det min man som ansåg jag skulle ha med. Enligt honom är detta typiskt underligt beteende...)

3. Det händer att jag räddar möss, när jag är hos mina föräldrar, från att bli ihjälslagna eller hamna i mössfälla, genom att fånga dem och bära ut dem.

4. Jag rapar ofta. Ibland mitt i att jag håller på och berättar något.

5. Jag tycker om att ta blodprov, blododlingar och ge folk injektioner.

6. Min familjs tycker att det är helt bortkastade pengar att bjuda mej på innerfilè eller annat fint kött. Eftersom jag avskyr "trådar" och konstigheter i kött, så jag finstrimlar alltid och petar ut oätliga saker ur köttet.

Då ska vi se...vem är ännu inte utmanad? De flesta har nog blivit nappade. Men jag tror Jeannette och Netta ännu inte blivit utmanade!

Jag gillar vårt sophus!

Japp, det är sant. Jag gillar vårt sophus. Tänk vad underbart att få slänga sina äckliga, stinkande sopor i soptunnor och så kommer det andra människor och städar bort ens skräp och skrot. Bara så där. Puts väck, med allt äckel päckel! Jag beundrar människor som orkar jobba med ett sånt skräp-jobb! Jag vill inte göra det, så jag är tacksam att någon vill. Eller vill och vill...de gör det i alla fall.
Men nu till vårt alldeles egna sophus som är trevligt. Det är trevligt därför att där dyker upp sådana otippade saker nu som då. Jag gillar överraskningar! För ett tag sen fanns där en skrivbordsstol (den recyklade vi blixtsnabbt. Bra att ha), flera köksstolar, lite andra arbetsstolar och en byrå. Sen har där funnits ett strykbräde någon tröttnat på och slängt. En gång fanns en bilbälteskudde. Helt användbar. Och idag fanns där en stor trafik kon (öh? Vem har sådana i sina gömmor?). Och i sommras hade någon slängt en hel lädersoffa. Kanske det bara är jag som är uppväxt i en mix av ekorrfamilj, där ALLT skall sparas eller recyklas på ett eller annat vis, och "bränn-allt-skräp"-familj, där allt som inte använts på ett år skall eldas upp på åkern, tycker detta är oerhört facinerande?