Annorlunda cafébesök

I helgen var jag med om ett uppiggande cafébesök. Bilden av det lugna cafébesöket blev lite omskakad. Vi skulle köpa sallad och stod i salladskön med andra kunder framför som just då beställde sina sallader. Då kom en ilsken, finsk tant surrande och började pladdra ilsket åt expediten fast denna var upptagen med att ta emot beställningar. Men det bekom inte den uppretade tanten. Hon berättade högt och argt om att hon faktiskt väntat jätte länge på sitt tevatten, så var var vattnet, hon ville ha tevatten, nu! Då expediten inte kunde tala med henne surrade tanten iväg mot nästa expedit som stod och tog betalt av flera andra kunder. Hela vägen morrade hon om sitt vatten. Så fast nästa expedit inte heller kunde tala med henne drog hon samma visa om igen, expediten hämtade bullar åt en av de betalande kunderna, tanten följde med på utsidan av glaslådorna (sådana som bullarna ligger i) och gapade om tevattnet hon inte fått. Tillslut kunde expediten säga att det faktiskt är andra kunder före henne nu. Då blev tanten riktigt arg. Då svängde hon om, plottrande och morrande hela vägen tillbaks till bordet om tevattnet hon inte fått. Så hämtade hon sin bulle och tomma kopp, smällde upp den på en bulleglaslåda och stegade ut ur caféet under ilsket pladder om tevattnet. Väldigt intressant, tyckte jag. Varför åt hon nu åtminstone inte upp bullen? Eller tog med den? Hon hade ju faktiskt betalt för den. Stod tryggt bakom Simon i salladskön och hade riktigt roligt. Skulle hon inte ha talat finska skulle man ju ha kunnat tro att hon var en uppretad syditaliensk tant.