Nu har jag blivit sjukskriven ännu längre. Jag hade ju en plan om att ha blivit frisk och pigg tills i måndags. Då skulle jag fara på jobb igen. Utopi. Det visade sig istället att jag börjat bli uttorkad av allt spyende så nu har jag vätskelista och måste klara av att få i mig över 2 liter vätska per dag. Det är inte det lättaste när magen bara känner för att spy ut allt om det blir för mycket i den. Det är också svårare att äta när det bara skvimpar runt hallonsoppa och vatten i magsäcken. Men jag kämpar tappert vidare. För jag har till min glädje märkt att svimningsanfallen har minskat rejält sedan kroppen fick mer vätska. Nu händer det bara en sex-sju gånger om dagen att världen försvinner i ett mörkt dis och kroppen känns skum. Har aldrig svimmat på riktigt ännu men det är ändå obehagligt.
Fast nu ska jag ju vara hemma ett tag igen och sluta spy och må illa, samla krafter och börja gå upp i vikt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hejsan igen. Suck! Stackars dig! jag kom på ännu en sak som jag testade med (viss) framgång. (antagligen har du väl försökt allt, men jag skriver iallafall!)
Jag åt aldrig i köket, för där luktade det ju så förskräckligt. Alltid i vardagsrummet, i soffan och i lugn och ro. (inga yttre stimuli - när man är så illamående så kunde iaf. jag spy också om jag hörde höga ljud eller dyl.medan jag åt, jag var hela tiden så "på gränsen"- sjukt...)Nåja. När jag fått i mig lite mat så hasade jag ned i soffan så att jag halvlåg. och så låg jag så och blundade i 15-30 minuter. Om man lyckas behålla maten så länge så kan man lyckas gå upp i vikt, kom jag fram till!
(och det känns redan helt overkligt att jag har haft det så - tänk vad snabbt man glömmer!)
Ja inte har du det lätt inte. :-( Hur gick det med kolan? ;-) Tror inte jag skulle fått i mig den när jag mådde som värst, men kanske om du börjat må liiiite bättre? Det var ju soppor som gällde för mig med (men jag hade det ju som sagt bättre än dig med spyendet), men en dag sa det stopp med kantarellsoppa. No more. Och efter det kunde jag smått börja äta mer och mer fast föda. HOPPAS du kommer dit snart!!!! Och vad BRA du inte känner dig svimmfärdig precis hela dagen nu. Små glädjeämnen. :-) Snart går det nog om. Japp. Absolut. STOR KRAM!
a-k: tack, tack för dina tips! Jo, har sedan länge förvandlat vardagsrummet till matsal (i krislägen används hallen också). Halvligger gärna i soffan och äter min miniportion och sedan hasar jag ner ännu mer så magmusklerna inte ska behöva anstränga sig ett dyft! Sedan ligger man så så länge man står ut. Då kan det funka. Har insett att magmusklanvändning lätt orsakar uppkastning. Skumt. Men att hosta, sitta ordentligt rak i ryggen och annat som kräver att magmusklerna används är farligt, farligt...
Däremot har jag inte märkt att ljud skulle påverka. Alltid något! Stackars dig som reagerade på ljud också! Huvva.
Åh, vad glad och uppmuntrad jag blir av att höra att det redan känns overkligt du hade det som du hade! Det ger lite hopp! För ibland vill man bara ge upp. FAST det blivit bättre nu.
Linda: Det gick förvånandsvärt BRA med kolan, var förvånad själv. Och det bästa var att man blev så törstig så jag drack ordentligt. :) Kanske borde fixa till en ny kolasats idag, för fick inte i mig tillräckligt med vätska igår. Så idag är svimmningsanfallen tillbaks i oroande mängd. Mera dricka idag!!
Hallonsoppan är nog min basföda ännu trots att jag börjat kunna äta små portioner mat nu med. Ibland funderar man ju hur det ska gå med bebis - den kommer ju att ha värsta abstinensen efter hallon sen...
Kram på dig med!
Ah Bebis klarar sig nog! :-) Och tänk vad bra att han/hon gillar hallon! :-D Bär är ju nyttigt. Och bebisen lär nog gilla hallon ändå misstänker jag...Du får äta lite hallonsoppa nu som då för att producera hallonmjölk åt er bebis där i början, för att trappa ner på hallonbehovet! ;-D
Skicka en kommentar