Jag skulle ju bara tvätta håret. Men så blev jag inspirerad att skriva mer på min nya, fina blogg. Så nu sitter jag här då, medan håret torkar.
Jag kan ju berätta om Den Stora Jakten som var på gång här ikväll. Jag behövde mina betyg för att ta visa upp dem för läraren i morgon. Lite för sent kom jag mej igång med att leta efer dem. Jag hade hunnit bli trött. Oturligt nog. Så när jag inte hittade dem i kistan, där dom ska vara, eller i "viktiga papper" pärmen eller i vardagsrumshyllan blev jag suuuur! Inte heller var dom i lådorna under tv:n inte heller i köksskåpen, under printern, bakom kistan, i pappershögen vid datorn, under sängen, i tidningsstället, under skorna, i garderoben bland handdukar eller gardiner. Inte heller i skåpet i sovrummet. Inte heller i socklådan. Eller skruvlådan. Liksom...VAR kunde dom vara?!
Simon som tyckte det var olustigt redan när jag blev lite smått sur var nu inte så lycklig alls. För jag var dunder sur. Ringde och gormade och gnällde åt mamma. Min super mamma ryckte in och letade hos dem. Simon letade, jag letade...
Men så plötsligt kom en väska med skräp fram och jag kikade i ett fack på den. Och där var dom!! Jag som mindes så tydligt att dom varit i ett brunt kuvert och att jag lagt dom på ett riktigt fiffigt ställe. Så hittar jag dem i en väska med diverse stuff, i en plastficka.
Det var verkligen tur! Både jag, mamma och Simon var hemskt lättade. Min lättnad grumlades bara en aning av att Simon och min mamma var så rörande överrens om att det är förskräckligt när jag är sur. Dem led med varandra när jag var sur... Fast nu är vi alla lyckliga och nöjda
igen :) ! Och betygen återfunna så jag kan våga mej iväg till min andra skoldag imorgon :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha, det där låter precis som mig. :-) Fy för grejer som inte finns där man helt exakt vet att de skall finnas! Jag brukar leta tills jag hittar det jag skall ha, och eftersom mitt tålamod inte egentligen alls är speciellt långt så blir jag grymt arg och irriterad efter vägen. Stackars Per. :-)
Hade också panik när jag skulle till akuten på intervju, för jag hittade INTE mina betyg! Och jag är så nitisk när det gäller dom annars, eller överlag att hålla reda på viktiga papper. Tyvärr händer det OFTA att jag inte hittar dem. Varför? Jo, för att jag lagt dom på ett "säkert" ställe...;-) Sen går jag och funderar flera dagar på vart jag kan ha lagt dem...
Camilla: He, he, he kanske Per och Simon kunde grunda en stödgrupp för varandra. Typ "MMTF" Män med tålamodslösa fruar. För stöd och uppmuntran.
Skicka en kommentar