Utmaning!

A-K och Linda utmanade mej i att komma på konstiga saker om mej själv.

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/ egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mera information.

Jahaja. Men jag gör väl inga underliga saker? Så det här blir svårt :)

1. Jag gillar små kryp, insekter och kålmaskar. Däremot blir jag illamående av hallonmaskar. Jag har svårt, om inte omöjligt, att äta ett hallon utan att grundligt kontrollera att där inte finns mask. Därför har vi tre olika sorters hallonburkar i frysen. Mina pedantiskt ränsade hallon, Simons hallon med en och annan proteinkapsel och så övriga hallon vi fått (vilka bara Simon kan äta).

2. Sen har jag inget emot att äta kall korv. Inte vanligtvis i alla fall. (Punkt 1 och 2 är det min man som ansåg jag skulle ha med. Enligt honom är detta typiskt underligt beteende...)

3. Det händer att jag räddar möss, när jag är hos mina föräldrar, från att bli ihjälslagna eller hamna i mössfälla, genom att fånga dem och bära ut dem.

4. Jag rapar ofta. Ibland mitt i att jag håller på och berättar något.

5. Jag tycker om att ta blodprov, blododlingar och ge folk injektioner.

6. Min familjs tycker att det är helt bortkastade pengar att bjuda mej på innerfilè eller annat fint kött. Eftersom jag avskyr "trådar" och konstigheter i kött, så jag finstrimlar alltid och petar ut oätliga saker ur köttet.

Då ska vi se...vem är ännu inte utmanad? De flesta har nog blivit nappade. Men jag tror Jeannette och Netta ännu inte blivit utmanade!

Jag gillar vårt sophus!

Japp, det är sant. Jag gillar vårt sophus. Tänk vad underbart att få slänga sina äckliga, stinkande sopor i soptunnor och så kommer det andra människor och städar bort ens skräp och skrot. Bara så där. Puts väck, med allt äckel päckel! Jag beundrar människor som orkar jobba med ett sånt skräp-jobb! Jag vill inte göra det, så jag är tacksam att någon vill. Eller vill och vill...de gör det i alla fall.
Men nu till vårt alldeles egna sophus som är trevligt. Det är trevligt därför att där dyker upp sådana otippade saker nu som då. Jag gillar överraskningar! För ett tag sen fanns där en skrivbordsstol (den recyklade vi blixtsnabbt. Bra att ha), flera köksstolar, lite andra arbetsstolar och en byrå. Sen har där funnits ett strykbräde någon tröttnat på och slängt. En gång fanns en bilbälteskudde. Helt användbar. Och idag fanns där en stor trafik kon (öh? Vem har sådana i sina gömmor?). Och i sommras hade någon slängt en hel lädersoffa. Kanske det bara är jag som är uppväxt i en mix av ekorrfamilj, där ALLT skall sparas eller recyklas på ett eller annat vis, och "bränn-allt-skräp"-familj, där allt som inte använts på ett år skall eldas upp på åkern, tycker detta är oerhört facinerande?

Kallt

Nu är det riktigt kall vinter. Då man går ut på morgonen känner man ju sig som en astmatisk drake. Man kan inte andas normalt för att näsen drar ihop sig av kölden. Och sen bolmar man ut stora rökmoln så man får rimfrost i håret. Inget fel i det, bortsett från att näsan drar ihop sig då, men nog väntar jag på varmare väder ändå. Jag vill ha det så där passligt. Snö så man kan skida, åka pulka och annat vinterskoj, -1 grad kallt, strålande sol, ledig lördag, varm choklad i ryggsäcken...Det är väl passligt? Hoppas på allt detta i helgen. Plus en sammarbetsvillig man som vill ut och gå i skogen :).
Nog för att jag har det rätt passligt här inne i en varm lägenhet också men det skulle ju vara kul att kunna gå ut utan att som sagt känna sig som en drake med astma anfall.

På fredag skall jag på skolningsdagar till Tammerfors. Hoppas att det blir givande och kul. Anmälde mej till en kurs om graviditetsdiabetes vilket lät intressant. Att få veta den nyaste forskningen kring, alltså.

Printerslakt

Så lyckat att få bo med en förstå-sig-påare när det gäller datorer och sånt stuff. Printern har länge varit i obalans och vägrat printa något alls. Den har ansett att sopstationen för gammal färg har varit full. Det har den inte. Så vi har varit osams med printern enda tills igår. Då tog den duktiga förstå-sig-påaren och slaktade sopstationen i printern. Eller opererade bort en besvärlig del som stod ut på den och lappade ihop den med tejp. Vips, så
blev printern i bättre balans och går att printa på igen!

Pannstått kaffe

Finns det kaffebryggs timer? Vi skulle behöva en sådan helt klart i så fall! Smakkörtlarna får protestspasmer vid drickförsök av kaffe som kokat flera timmar. Det är inte bara en gång som kaffet glömts bort, så man hittat kaffekannan ihärdigt puttrande när man kommer in i köket länge efter att man laggt igång den. Men den är ju härdad och van vid det här laget. Brandrisken bör ju vara minimal. Det utredde vi en natt genom att låta kaffet koka ett halvt dygn. Alltid nåt att veta.

Tantpoängsskörden växer

Jag drygar ut poängkassan med att ha börjat dricka kaffe. Sen vi köpte en espresso-kanna har det börjat hända. Att jag druckit en skvätt kaffe ibland. Och efter att Simon fick en kaffekvarn till julklapp så har jag faktiskt druckit kaffe "på riktigt" nu och då. För med nymalda kaffebönor, som vi förvarat i en tättslutande burk i kylskåpet, blir kaffet inte så där äckligt deskt. Lägger man då mjölk i halva koppen först så blir det helt ok. Upptäckt att man blir lite piggare av att dricka en skvätt kaffe ibland. Och det kan ju ha sina fördelar! Fast det är väl effekter som försvinner så fort man blir van vid att dricka sitt kaffe?

Sen tror jag bestämt jag skördar en hel drös med tantpoäng, åtminstone i mina elevers ögon, när jag sitter och traglar hälsovanor med dem. Är på praktik nu. Känner mej som världens tant där jag sitter och försöker pränta in sunda sov-, mat- och sexvanor åt dem. Fast trivs riktigt bra på min praktik. Väldigt coola elever där jag är!

Nya filurigheter vankas!

Hej och hå, viken julpaus jag haft. Men nu vankas det som sagt nya filurigheter! Måste väl erkänna att jag faktiskt förirrat mej in på min egen blogg, nån gång nu och då, under julpausen och tagit en funderare på hur sorgligt tomt på nya inlägg det varit. Sen har jag raskt och glatt skuttat vidare till nya sidor och lika raskt glömt att jag ju skulle ta mej i nackskinnet och skriva nåt. Nu skriver jag. Men låter bli att ta mej i nackskinnet för det låter inte så vidare skoj.

Idag har jag varit på studiebesök till ögonpoli för att lära mej när man remitterar små barn dit som har nåt fel med ögonen. Det var inte så sprittande att lära sig tyckte jag. Däremot var jag fascinerad av undersökningarna dom gjorde. Och av ögonklistermärkena med bilar på. De röd-gröna glasögonen och boken man fick titta i med glasögonen på var inte dumma de heller. Kanske jag kunde jobba som sjukskötare på nåt sånt där ställe ett tag? Leka med barnen hela dagarna på samma gång som man kollar synen...kunde vara intressant.
Annars har jag drabbats av ambivalens angående min utbildning nu igen. Hur ska jag veta om jag vill jobba med det här? Vissa saker är intessanta, andra absolut inte. Ibland kan jag tänka mej att jobba inom det jag utbildar mej till, mestadels inte. Oh, dear!
I alla fall har jag kommit fram till att jag ska försöka ta mina återstående praktiker efter sommaren. Det drar tyvärr ut på utbildningen x-lång tid. Men på så vis skulle jag förhoppningsvis hinna med bättre och slippa bli så stressad. Det skulle vara värt så mycket!!